Året 2010: Oslo via H-dal till Sthlm.

Efter 2009 kändes det som att allt bara kunde bli bättre. Men 2010 inleddes på samma sätt som det tidigare året avslutades.. Kände mig helt trasig på många olika sätt efter en katastrofal höst men hade under samma tid fått en helt galet bra chans (faktum är att jag tror att det var mitt livs chans) inom mitt drömarbetsområde, då dagarna tillbringades med norska OS-medaljörer, elitidrottare och toppidrottsläkare. Men jag trivdes inte med tillvaron i den norska huvudstaden så jag valde, trots vissa guldkorn, att tacka nej och avsluta det hela och flytta hem i hopp om att finna mig själv och bli "hel" igen. Fyllde istället sommaren med det allra nödvändigaste - att lugna ner, umgås med familj och vänner och spela fotboll igen. Så kom äntligen vår resa till Turkiet och det blev som en liten vändpunkt. På väg till Arlanda fick jag ett telefonsamtal om jobberbjudande och plötsligt kändes min plan på att ta mig till Sthlm inte så himla långt borta. Lärde mig under resans gång vad som får mig att må bra och framförallt inte bra och klarade av att stänga av under en veckas tid, vilket nu gör det lättare att stänga av helt. Väl tillbaka i Sverige tackade jag ja till jobb och flyttade in på Kungsholmen. Plötsligt sitter jag nu här och har både bytt boende två gånger men även bytt arbetsplats och kollegor sedan mitt Sthlmsäventyr började. Kanske gnistan i mig och den där livskvaliteten är på väg tillbaka? Varje dag har jag undrat vad jag gjorde för fel, men det är inte förrän nu som polletten trillat ner att det inte var jag som felade. Allt det som hänt har kanske har skett av en anledning och (måste) har fått mig att växa som individ och gjort mig starkare. Kanske kommer jag alltid ångra att jag tackade nej till mina egna drömmar och drömjobb på grund av någon annan (några andra). Från och med nu kan det bara bli bättre och jag börjar så smått smida framtidsplaner och drömmar med hopp. Sakta men säkert tar allt sig form igen och äntligen vet jag iaf att jag är redo för allt och alla huvudstaden har att erbjuda. Det kommande året ska handla om mig, 2011 är mitt år.

Årets bästa: att jag klippte av mig håret, får nämligen komplimanger varje dag numera.
Årets sämsta: att det är så långt till Umeå, saknar mina vapendragare.

Här kommer ett litet bildregn från 2010: 

Tack alla mina vänner för i år, nästa kommer bli ännu bättre!

Finally..

Är efter mycket om och men äntligen hemma hos mamma, pappa och bröderna. Självklart var inte tåget alls i tid, utan sex timmar försenat. Hur kul som helst att sitta på Centralstationen tills klockan tre i natt och sen få vänta ytterligare i en timme ombord på tåget. Men hem kom jag iaf. Med en satans förkylning i antågande eftersom det var så himla kallt både inne i tåget och ute där vi fick stå och vänta..

Blev hämtad i stan och bjuden på lunch innan jag fick agera smakråd inför de sista julklapparna. Skjutsades direkt på julmiddag hos farmor och efter det blev det dans till "Just Dance II" här hemma i vardagsrummet, sjukt kul, svettigt och jobbigt! 

Kanske dags att hoppa i säng eftersom jag knappt fick tre timmars sömn på tåget..

 

Tick tack

Väskan är fortfarande inte packad och det råder fortfarande ett totalt bombnedslag och kaos här "hemma". Är helt slut i kropp och knopp efter ett par intensiva dagar på jobbet. Tur att man snart får komma hem och ladda om batterierna rejält (om tåget går som det ska vill säga).
Kan knappt bärga mig.

Hem hem hem...

Givande dag..?

Har idag lyckats med följande:
- inte alls packat klart väskan. Noll motivation att ta tag i det. Gick ut stenhårt i fem minuter i morse men sen dess har jag inte lyckats få ner något alls.
- "kollat" på vinterstudion hela dagen utan att veta hur det egentligen gått för svenskarna..?
- skapa ett bombnedslag på golvet. Så blir det när man både ska packa för hemfärd och flytt.
- ändra headerdesign, cred för det då iaf.
- pallrat mig ut i snöovädret och köpt sallad. Cred igen.

Undrar om det är den åtta timmars långa julshoppingen igår som satt sina spår? Vet iaf vilka spår den satt hos vissa av oss, eller snarare i deras toalett kanske.. Stackars ;)
Kom iaf hem med alla julkappar klara, skönt! Fick även med ett par skor hem, min pappa kommer alltså att älska mig ännu mer nu. Men det var inte vilka skor som helst heller. Ett par riktiga high heels (skymtar på bilden nedan) som jag hädanefter ska slira omkring i.
Nu vare visst den historiska EM-finalen som svenskorna kämpat sig till, och det kan man ju inte missa! Packningen får nog vänta lite lite till ändå...

Bombat..

På repeat

Stämmer bra, men det bjuder jag på serru.

Tidiga tankar..

Sitter här i godan ro och äter frukost och kollar på Nyhetsmorgon. Tror inte att det är förrän nu som polletten verkligen föll ner. En självmordsbombare sprängde sig själv till döds mindre än hundra meter från mitt jobb, när vi var där. Hundra meter?! Det faktum har liksom inte riktig gått in i mig tidigare.. Igår på morgonmötet tog även chefen upp just detta och berättade att vi ju faktiskt borde prata om det och poängterade även att man kunde få prata med företagets egna psykolog om händelsen. "Varför då?" tänkte jag..
Överallt i stan är det poliser som försöker förmedla något form av lugn. I tunnelbanevagnarna,  på gatorna, på torgen, i butikerna, jaa överallt! När "polisen" (min kära gamla granne från Umeå) kom in på jobbet igår för att kolla hur jag hade det och mådde började jag liksom tänka mer och mer på det som hänt och i natt drömde jag till och med om det..
Känns ju inte direkt säkrare att experter tror att detta bara var början och att det kommer hända igen i city innan jul, just på grund av det hot man fått in innan attentatet, att man konstaterat att mannen hade medhjälpare och att ingen annan människa faktiskt skadades.
Men: Var skulle han? Hur mycket skada hade han gjort om alla bomberna hade detonerats? Allt detta till trots (det står ju faktiskt att läsa om i Metro var eviga dag) är det hela 83% av stockholmarna som inte påverkades nämnbart av händelsen utan redan skakat av sig det och lever sina liv som vanligt.. Något som vi i Sverige för övrigt verkar vara experter på. Att efter en vecka är allt "glömt"..
Men det är ju inte som vanligt. Därför julhandlar jag, E och F inte inne i stan idag.

Min tur nu..

Ä-n-t-l-i-g-e-n! Nu är allt klart med min nya lägenhet efter jul. Känns tokbra! Dyrt, men det kommer det att vara värt i längden.. No more stress över boende. På ett tag iaf..
Årets bästa julklapp?

Fullkomligt älskar väggen i hallen..

Dagens kändis

Idag var Martin Lidberg in på jobbet och vips betedde sig alla kvinnliga kollegor som små barn på julafton. Stod där med tindrande ögon och klämkäcka leenden och tävlade om tid med honom. Alla utom jag då.. Fast jag måste verkligen erkänna att han verkade betydligt trevligare (och inte alls det minsta dryg!) i verkligheten än mina tidigare intryck från olika sportsändningar och Let´s Dance. Fast nu när jag tänker efter kan det hela även rota sig i att han är sjukt likt en av mina bröders kompisar som jag kanske tycker alltid har tagit lite fööör mycket plats och varit sjukt högljudd. Men jädrans, nu kan vi iaf konstatera att han verkligen är ett promenerande muskelpaket den karln! Nu förstår jag varför brudarna blev som dom blev och jag tror allt att han ska få äran att agera tränings förebild från och med nu!

Bildkälla

Lucia, en dag för sent.

Igår var en speciell dag, på många olika sätt. Luciafirande både på tv till frukost och sen vid tunnelbanan. Var egentligen ledig, men skulle på möte på morgonen och sen tänkte jag inhandla de första julklapparna. Trodde jag. Blev kvar på jobbet tills på eftermiddagen, som plåster på såren fick jag ett par specialgjutna sulor värda en smärre förmögenhet med mig hem. Nu kommer inte ens mina converse att kunna döda mina fötter längre..
"Hem" fort som attan och byta om och sen iväg igen, först kolla på en lägenhet och sen på julmiddag på jobbet. Hade suktat efter köttbullar och rödbetssallad i flera dagar och fick även ner lite skinka, must och glögg. I mycket trevligt sällskap och med stämningen på topp kom då det som vi egentligen alla gått och väntat på..
Chefen drog igång tävlingarna och, jösses, vilka tävlingsmänniskor vi alla är. Under frågesporten satt alla på helspänn med fina psykningar mellan frågorna och när x-box kinect sattes på med ett form av fotbolls-straffs-spel samt ett pris värt fem hundra kronor, skildes verkligen agnarna från vetet. Där stod vi nu, svettiga och skrikandes svordomar i konferensrummet framför stora vita duken och projektorn och sparkade i luften, alla med olika bra eller mindre bra tekniker. Glöggen fick bli kall, för nu var det allvar! Vi spelade på i flera timmar och provade de flesta sporterna och i 100m och 200m häck kunde ingen av grabbarna klå mig, vilket sved för dom, men gjorde mig lite extra lång idag.. Var verkligen hur kul som helst! Det roligaste av allt kan eventuellt ha varit att spelet av sig själv spelar in hur galen man ser ut när man står där och fäktar på i luften med jordens inlevelse.. Hade varit perfekt att köra turnering hemma under julfirandet!

 Spelet som fick oss att bli som barn igen..

Kollega in action..

Galen lördag

Efter fredagkvällens uppesittarkväll på Lindhagensterrassen var jag knappt en människa igår. Var dyngtrött och hade en halvkass dag på jobbet, ända tills mina underbaringar till faster och kusin knackade mig på axeln och tog med mig ut på lunch. Det gjorde verkligen min dag! Men då valde nån knäppgök att spränga sig själv i luften gatan nedanför mitt jobb istället, en kollega hade dessutom hamnat mitt upp i allt så vi fick en liten direktsändning till alla nyfikna och halvskraja på jobbet. Usch. Först gick dessutom rykten om att en person blivit skjuten på Hötorget under min lunch och självklart trodde alla att norrlänningen lyckats hamna mitt i allt eftersom det var dit vi skulle gå och äta.. Här försöker man övertala både sig själv och farmor varje gång vi pratar om att Sthlm inte alls är en särskilt farlig stad att bo i. Nåväl.. Sitter i skrivande stund på tunnelbanan på väg mot jobbet. Hoppas verkligen inte att denna arbetsdag blir fullt lika dramatiskt!

Skum snubbe...

Var med om nåt himla lustigt, jaa nästan halvt obehagligt, i tisdags.. När jag skulle gå på lunch insåg jag att mitt bankkort var spårlöst försvunnet och skyndade därför till banken för att spärra det och ta ut pengar till maten istället. Letade reda på närmaste kontor och efter en aning förvirrad språngmarsch hittade jag äntligen dit. Gick fram till killen i luckan och fick mina pengar och vände på klacken igen...
Väl tillbaka på jobbet kollade jag mobilen och hade fått ett meddelande. Från killen på banken??!! What? Han skrev att han tyckte att jag var en söt och trevlig tjej och undrade om han fick bjuda mig på middag någon dag..???!! Jo men tack, jäääätte gäääärna. Känns ju verkligen helt normalt att han kollade upp mina uppgifter efter att jag hade gått..?! Blev ju snarare avskräckt än intresserad..!

"Söt och trevlig", my ass. Han förtjänade en smäll banne mig. Imponerade inte alls på mig med det raggningssättet...! Känns snarare helt jädra sjukt att han gjorde så..

Sten-cool

Har avklarat mina första dagar på nya jobbet nu. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva dem.. Jag gillar ju inte att vara ny och inte kunna allt om produkten till 110%, men den ansvarige verkar anse mig fullärd efter en dryg timme då jag lämnades ensam vind för våg... Kanske är ett bra betyg iofs?
Idag var förresten Stenmark in och gjorde affärer. Och hur reagerar jag då? Såg han på håll och vände mig om till en kollega och sa nåt i stil med: "Shiiiit, det är ju Stenmaaark!". Denne kollega brydde sig inte märkbart utan det hörde tydligen till vardagen på något sätt att hänga med honom.. Se där, det kanske man kan vänja sig vid. Och nästa gång kanske jag vågar säga hej..

En vecka senare..

Allt på en gång då, eftersom jag tydligen varit alldeles för upptagen för att blogga den senaste tiden. Har insett hur totalkass jag är på att ha med en vettig kamera när jag ska iväg på nåt, eller snarare att ha fungerande batterier i den. Suck. Blir ju inga höjdarbilder med iphonen men jag bjuder ändå på några..

Min fina faster och söta kusinbarn, som jag tyvärr träffar alldeles för sällan, på 40-årskalaset.

Åkte vidare på fest med mina tjejer.

En himla trevlig utekväll med mycket dans och drinkar.

Mysig första advents frukost innan julmarknad.

Det har gått och blivit vinter här i stan och jag har njutit av mina morgonpromenader till jobbet.

När man som minst anar det har mina tokiga men ack så söta arbetskamrater kommit med små överraskningar. Tänka sig att ett litet kex med ost kan göra en på bättre humör..

Sista dagen på jobbet bjöds det på tårta passande nog. Mest för att en i personalen blivit pappa. Men jag låtsades att det var för min skull.

Jobbade som sagt sista dagen igår och mådde hela långa dagen som jag förtjänade då det råkade bli en lite sen pubrunda med grabbarna i fredagskväll. Fortsatte firandet även igår och idag var det några slagna "Östersunds-hjältar" som käka skinkstutar och marängsviss till frukost och intog soffläge till Vinterstudion. Helt enkelt en fin helg med både gamla och nya bekantskaper! 

Jobbar ju min första dag på nya jobbet i morgon så bäst att hoppa i säng!

Bestämde mig för att ändå försöka få nån slags julkänsla och köpte en julstjärna idag. Längtar hem!!