Alla hjärtans..

Ett blombud och en hel drös telefonsamtal med folk som ligger mig nära och varmt om hjärtat förgyllde så till slut i alla fall denna dag..! Det bästa är även att man dagen till ära får äta mina favorit geléhjärtan i princip hur mycket man vill. Till och med på jobbet.. Att sedan komma hem till fika med varm choklad med grädde i och hembakta thekakor i form av hjärtan och självklart ett vaniljhjärta var - det är kärlek det!

Du av alla..

Alternativt fredagsmys.

Vi fortsätter i samma anda som tidigare. Det som såg ut att bli en trevlig kväll med AW och härliga kollegor byttes mot en knäckt kombo som ringde med gråten i halsen och att jag åkte hem. Det visade sig att ett stycke felaktig nyckel lämpligt nog råkat ta sig in och sedan fastna i vårt säkerhetslås. Och då snackar vi f-a-s-t-n-a-t! Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta, men sansade oss så pass att vi klarade av att plinga på hos en av grannarna som hade lite mer verktyg, "karla-kraft" och ett sjuhelsikes tålamod att bistå med. Vi pendlade mellan hopp och förtvivlan i drygt en timme innan vi såg oss besegrade, och ringde en låssmed. Som vi sedan fick sitta i trappuppgången och vänta på i ganska precis fyrtiotvå minuter. Som tur var hade redan gottat till fredagsmyset införskaffats och fick därmed förtäras i mörkret med sällskap av herr Träsmak. När så låssmeden var på plats tog det nog inte mer än fem minuter innan problemet var löst och vi blev exakt lika många tusenlappar fattigare. Detta skulle dessutom betalas kontant på en gång, för det är ju sånt man har i madrassen där hemma. Så eftersom vi är relativt nya i området och inte ens visste var närmaste bankomat låg fick vi skjuts av låssmeden. Han visste inte heller så vi snurrade ett par varv och snackade gamla lås-minnen. Väl hemma insåg vi att vi alla tre kombosar hade haft lite utav en varsin otursdag. Jag lyckades bland annat komma försent till jobbet då dörrarna på tåget frös fast och vi fick vänta en kvart på ett nytt tåg. Följt av att jag tok-snubblade på en kartong på lagret inför en kollega (vågade inte ens visa att det gjorde ont ont ont). Sen var det den här detaljen med dörren då..

TGIF

Eftersom det sista tiden känts som att det snarare blivit en regel än ett undantag att allt jag planerar eller tar mig för går lite mer åt skogen än vanligt så unnade vi oss en liten spontankväll igår. Så pass spontan att vi plötsligt ätit både förrätt, varmrätt och efterrätt på Friday's och att klockan var en bra bit över läggdags. Mer sånt tack. Thank God It's Friday..

"Terese Larsson"

Igår under min lediga dag spenderades x antal timmar med min nya bok i soffan. Känns en smula underligt att huvudpersonen i denna bok är min namne. Dock är hon en rånmördare med stora drogproblem.. Men i allafall.

I matens och dryckens tecken.

Känns inte som jag gjort annat än att jobba, äta och sova i helgen. Det stämmer nästan och betyder att jag inte har mycket att komma med.. Hann iaf med att träffa en av mina absoluta favoriter och måla upp framtiden över en förträfflig middag. Inledde med ett glas vin på hotellet och avslutade med en drink på en bar i närheten. Tackar nu gud för att denna vecka är över och ser istället fram emot vad nästa har att erbjuda..

En onsdagkväll i all hast.

En riktig kvinna reder sig själv. Jag använder dock Frank. På mindre än två timmar hann vi under gårdagskvällen med att hämta ut flyttbilen, köra fel, börja om och hitta rätt väg, packa ur grejorna ur lägenheten i Fruängen, packa in dessa i lastbilen, köra fel igen, köra tillbaka och börja om, lyfta ur och packa in grejorna i ett förråd i Stureby, hoppa in i bilen igen, självklart köra fel och sen äntligen slira in vid bensinpumpen med ganska precis tolv minuters marginal. Tack till Statoil som är så omtänksamma om sina kunder som betalar en halv förmögenhet för att hyra flyttbil att dom ser till att ha motorvärmaren på när det är värsta rysskylan i stan, att rutorna är skrapade (fanns inte ens skrapa i biljäveln och killen i kassan beskyllde kunderna för att sno med sig dom) och ha bilen redo för avfärd när man kommer dit. Jag förstår nu varför folk får med sig skraporna hem, däremot var vi snabba att poängtera och demonstrera att vi lämnat kvar bägge i bilen. Men det var ändå inte direkt så att vi vände när vi gått över parkeringen på vägen hem och insåg att killen i kassan glömt att stänga av lyset på bilen efter att han tankat. Karma is a bitch, asså...

Murphys lag..

Så var den där Murphy tillbaka. Och jag gillar det i-n-t-e. Han är allt annat än välkommen och jag hoppas att han inte tänker vara kvar länge. För alla vet väl vad det innebär..? "Kan det gå åt helvete, så kommer det att gå åt helvete", typ. Och det har det minst sagt gjort.